Lektion 24 – Uppspel med vänsterbacken

Denna gång i Bordshockeyskolan ska vi börja med att träna på ordentliga uppspel. Något som är väldigt viktigt att kunna. Utan ordentliga uppspel så blir det inte heller något ordnat säkert anfall.

uppspel_vänster_1När motståndarens anfall tar slut och pucken har hamnat hos ens egna spelare så vill man komma till anfall så snabbt som möjligt. I detta läge är det lätt att bli ivrig och slänga iväg pucken i ett försök att vara snabb. Det är bara dömt att misslyckas nio gånger av tio. Ta hand om pucken med backarna och målvakten och gör ett uppspel istället. Ta ett andetag – man behöver faktiskt lite ny luft efter att försvarat sig ett tag – och påbörja ditt uppspel.

Uppspel är inte alltid så lätt. Motståndarens gubbar står som en ogenomtränglig mur med det finns gluggar i linjen och det ska man utnyttja. Antalet vägar att passa sig igenom är många men det gäller att hitta dem. Vi börjar med den lättaste backen – Vänsterbacken.

Ha pucken i klykan mellan klubban och den fasta foten. Transportera upp pucken till en position mellan röda och blå linjen. Lägg nu pucken tillrätta lite mer åt vänster. Se till att hålla in klubban framåt längs med spåret. Bara så mycket att motståndarens center inte kan slå till på din klubba. Backa nu vänterbacken en bit – några centimeter – och skjut sedan rappt och hårt backen framåt. När du träffar rätt så får fasta fotens bottenplatta pucken att lyfta och hoppa över till vänster yttern.

Genom att träffa pucken med olika fart och kraft så hamnar pucken allt från en decimeter ner längs med sargen till att den far iväg runt bakom målet och över till högeryttern. Så man kan placera pucken rätt så väl.

En del spelare använder även vänsteryttern för att förbättra sitt uppspel. Vänsterytterns klubba ställs över motståndarens högerytterklubba – om den står tillräckligt nära och med klubban inåt planen – och trycker mot klubbskaftet. Samtidigt som passningen slås med vänsterbacken så drar man upp vänsteryttern med kraft och fortsatt tryck mot motståndarens klubbskaft. Detta gör att motståndarens klubba viker undan sig en liten bit och kan lämna någon extra millimeter att få fram passningen på. Något som kan se helt meningslöst ut, men kan vara nog så viktigt för en del spelare för att få rätt tajming och lyft på pucken.

uppspel_vänster_5En annan uppspelsväg är att backa vänsterbacken ett par centimeter och snabbt vrida runt gubben så att klubban passar iväg pucken tvärs över plan mellan centrarna till högeryttern. En bra manöver då motståndaren tvingas göra en stor förflyttning i sitt försvar – från sitt höger till vänster. Då måste motståndaren släppa sina gubbar och greppa andra på nytt. Denna passningsväg är dock ganska osäker att göra om motståndaren håller i centern och är beredd att hugga framåt.

Uppspel_vänster_2

 

 

 

Den tredje uppspelsvägen är lite mer marig och kräver att alla gubbar står rätt. Här behövs det att man transporterar pucken med forehandsidan av klubban för att kunna göra det snygg och överraskande. Man gör uppspelet redan vid egen blå ungefär. Samtidigt som man transporterar pucken framåt så skjuter man upp pucken mellan motståndarens högerytter och sargen. Ser omöjligt ut med det finns faktiskt plats för en hel puck mellan högerytterns fria fot och sargen. Däremot så går det inte att slå ett uppspel den vägen om högeryttern har klubban mot sargen.

uppspel_vänster_4Den fjärde uppspelsvägen börjar redan nere mellan mål och tekningscirkeln. Istället för att transportera pucken upp för ett uppspel till vänsteryttern, så slår man en snabb rak passning till högeryttern. Den passningen är enklast att göra om den egna högerbacken inte står högst upp. Motståndaren är oftast helt upptagen med att försvara sig på sin högerkant – din vänster – för att vara med på en sådan diagonalpassning.

uppspel_vänster_3

 

 

En femte uppspelsvägär att man har samma utgångläge som i den första jag berättade om. Vicka lite på gubben motsols så att pucken flyttar sig från klykan till att ligga mot den fria foten istället. Med en snabb vickning tillbaka så klackar man över pucken till centern. Något som många använder sig av för att kunna få fram pucken till centern för en centerfint. Det krävs att man tar i lite när man gör klackningen. Vickningen i uppspelets början kan få motståndaren att bli mer säker på att man ska spela upp till vänsteryttern, och blir helt enkelt fintat av efterföljande klackning.

Som sagt var. Det finns en hel del olika vägar att passa upp på från vänsterbacken, så man behöver inte stå och stångas mot en mur. Om en väg är stängd så välj en annan. Att stöta upp pucken över motståndarens klubbor, är det säkraste sättet av dem alla. Den kräver dock en hel del träning för att få pucken att lyfta, men när man väl kan den så är det lätt. Det vanligaste sättet som elitspelarna gör sina uppspel på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s